publicerad: 2021  
1pusta pustade pustat
verb
pus`ta
1 ge ifrån sig korta luft­stötar t.ex. av utandningsluft, vanligen på grund av trötthet
någon pustar (ut)
de pustade av an­strängning
○ äv. bildligt vanligen med partikelnut vila
väl uppe på bergs­toppen pustade de ut en stund
○ spec. koppla av
när hemma­laget gjorde 3–1 två minuter före slutet kunde publiken pusta ut
belagt sedan 1516 (Peder Månssons Strids-Konst och Strids-Lag); fornsvenska pusta; trol. ljud­härmande, besläktat med puss 2, pösa
2 komma i pustar
något pustar
brand­lukten pustade emot dem
belagt sedan 1759
pustapustande, pustning, pust
2pusta pustan
pust·an
substantiv
pus`ta
● ofta bestämd form (ungersk) grässtäpp
den ungerska pustan
belagt sedan 1853; av ungerska puszta '(öde) stäpp'