publicerad: 2021  
rancune rancunen rancuner
substantiv
[raŋkyn´]
gammal fiendskap
rancuner (mot någon) rancuner (mellan några)
än­nu i memoarerna fram­skymtar hans personliga rancuner
belagt sedan 1837; av franska rancune med samma betydelse; till lat. ran´cor 'stank; groll'