publicerad: 2021  
rand randen ränder
substantiv
1 bredare streck eller lång­smalt fält i av­vikande färg ofta före­kommande till­sammans med andra som dekoration på tyg m.m.
JFR 1strimma
randvävd; guldrand; tvärrand
zebrans ränder; ett tyg med rosa ränder på vit botten
○ äv. om (till­fällig) före­teelse med liknande ut­seende
smutsrand; svettrand
en rand i pannan efter skärmmössan; en vit rand av blommande slån
ränderna går aldrig ur de grund­läggande (ur­sprungliga) egenskaperna försvinner aldrig
belagt sedan 1519 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska rand; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
2 sällan plur. smalare om­råde vid gränsen till geografiskt annor­lunda om­råde ofta i fråga om (plötslig) höjdskillnad
randberg; himlarand; skogsrand; synrand
(på/vid någots) rand
(på någots) rand
(vid någots) rand
(på/vid) randen (av/till något)
(på) randen (av något)
(på) randen (till något)
(vid) randen (av något)
(vid) randen (till något)
vid havets rand; längs flodens rand; vid randen av ett brant stup; platåns yttersta rand
○ äv. om annat gränsområde
JFR kant
fylla glaset till randen
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för närhet till något faro­fyllt
landet stod på randen till ett inbördes­krig
stå på gravens rand vara nära dödenofta på grund av av hög ålder: slutligen fick han en ut­märkelse men då stod han redan på gravens rand
belagt sedan slutet av 1400-talet Schack-tafvels lek