SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gagna [gaŋ`na] verb ~de ~t gagn·arvara till nytta för NollJFRcohyponymbåta en minskning av brottsligheten skulle inte minst gagna de svaga i sam­hälletäv. i absolut konstruktion (mest i negerade ut­tryck)hjälpa det gagnar inte att gråtaläsning utan efter­tanke gagnar fögagagna ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. gaghna Subst.:vbid1-166576gagnande; gagn