publicerad: 2021
rubb
rubbet
rubb·et
substantiv
●
vardagligt
ofta bestämd form
allt utan undantag
han tog med sig rubbet när han flyttade; hon satsade rubbet på outsidern
rubb och stubb
vardagligtalltihopde annonserade ut sina möbler på internet och sålde rubb och stubb på ett par timmar
belagt sedan ca 1785 (idiomet rubb och stubb); (hela) rubben 1929; rubbet 1959;
till sv. dial. rubb 'grässtubb från föregående års slåtter'