SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rundhult rundhultet el. rundhulten, plural rundhult el. rundhultar rund|hult·et substantiv run`dhult ● sammanfattande beteckning på master, stänger, rår, bommar och gafflar ofta koll. (trä)stång som ingår i riggen på (segel)fartyg belagt sedan 1698; av lågtyska rundholt med samma betydelse; till 1rund!! och 1hult!!; jfr ursprung till friholt SO Alfabetisk lista rundfrågning (rund-) rundgattad adj. rundgång subst. rundhagtorn (hagtorn) rundhorisont subst. rundhult subst. rundhult (hult) rundhyllt adj. rundhyvel (hyvel) rundhäll subst. rundhänt adj. Till alla ordböcker