publicerad: 2021  
1råka råkade råkat
råk·ar
verb
rå`ka
1 ibland med partikelnpå komma samman med någon, vanligen mer el. mindre av en slump
JFR möta 2, råkas, träffa 2
någon råkar (på) någon/något
någon råkar (på) någon
någon råkar (på) något
hon råkade honom på biblioteket; de råkade på var­andra flera gånger den dagen
○ äv. med av­seende på före­mål av en slump komma att få tag i
mitt i all bråten råkade hon på en vacker vas
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska raka; av lågtyska raken 'träffa på'; besläktat med rak, 1räcka!!
2 händelsevis komma att
JFR 2komma 5
någon/något råkar verb
någon råkar verb
något råkar verb
han råkade trampa henne på tårna; vasen råkade falla; hon råkade få syn på honom i folkvimlet
○ äv. för att ge efter­tryck åt yttrande eller dylikt ibland ironiskt
nu råkar det vara så att jag gillar Beatles; vi råkar faktiskt ha bråttom nu
belagt sedan 1457 öppet brev utfärdat av Finlands ständer till rikets råd om val av danske kung Kristian till Sveriges kung (Grönblad)
3 komma att hamna i besvärlig situation
JFR falla 3, hamna
någon/något råkar i/på något
någon råkar i något
någon råkar på något
något råkar i något
något råkar på något
råka i gräl; råka i luven på någon; han råkar all­tid i slags­mål; böckerna har råkat på av­vägar
råka i olycka se olycka
råka i om­ständigheter se omständighet
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
råka sig, råka ut
2råka råkan råkor
råk·an
substantiv
rå`ka
● en större, helsvart kråk­fågel som har smal, spetsig näbb och naken, vit­aktig näbbrot och som vanligen vistas på åkrar och kolonivis häckar i höga träd
av de svenska råkorna finns de allra flesta i Skåne
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska roker, roka; gemensamt germanskt ord av ljud­härmande urspr.