publicerad: 2021  
rättighet rättigheten rättigheter
rätt·ig·het·en
substantiv
rätt`ighet
● för­mån som någon åt­njuter på grund av viss roll i sam­hället som människa, med­borgare etc.; vanligen stadgad i lag
MOTSATS skyldighet JFR privilegium, 3rätt 2
rättighet (till något) rättighet (att+verb)
konstitutionella rättigheter; med­borgerliga fri- och rättigheter; hävda sina rättigheter; kränka någons rättigheter; rättigheter och skyldigheter; det är en demokratisk rättighet att få lära sig läsa och skriva; barnens rättigheter i sam­hället
○ ibland äv. om djur
organisationen kämpar för djurens rättigheter
○ äv. om mer in­skränkt el. till­fällig för­mån
JFR befogenhet, tillåtelse
fiskerättighet; handelsrättighet; jakträttighet
○ äv. med ton­vikt på handlings­frihet
hon ville ha rättighet att komma och gå som hon ville
full­ständiga rättigheter rätt att servera alkohol­haltiga dryckerkaféet har nyligen fått full­ständiga rättigheter
mänskliga rättigheter individens med­födda rättigheter gent­emot stats­maktendvs. yttrande­frihet, mötes­frihet m.m.: hon bevakar ut­vecklingen av mänskliga rättigheter i Syd­amerika
belagt sedan 1401 (öppet brev utfärdat av riddaren Knut Bosson om panträtt i östgötska Ydre härad (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska rättoghet, rättighet; av lågtyska rechticheit 'laglig rätt'; jfr ur­sprung till rät