publicerad: 2021  
rättfärdig rätt­färdigt rätt­färdiga
rätt|­färd·ig
adjektiv
[rät`-] el. [-fä´rd-]
● något ålderdomligt som lever ett gott och moraliskt riktigt liv enl. någon (ofta religiös) norm
rättfärdiga; rättfärdighet
hans gamla föräldrar var rätt­färdiga människor
○ äv. om handling eller dylikt (ofta i icke-religiösa samman­hang) moraliskt väl­grundad
hon kämpade för en rätt­färdig sak; finns det rätt­färdiga krig?
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska rätfärdogher; av lågtyska rechtverdich med samma betydelse; jfr ur­sprung till färdig, lättfärdig, 1rätt