publicerad: 2021  
rök röken rökar
rök·en
substantiv
1 mängd (dispersion) av fasta partiklar som svävar i en gas
SE 1ryka
röka; rökmoln; rökpelare; rökslinga; rökutveckling; brandrök; krutrök
rök (från något)
svart, bolmande rök; röken stack i näsan; röken steg rakt upp från skor­stenen; en tjock rök vällde ut ur den brinnande lägenheten; röken jagade bort myggen
○ spec. om rök från brinnande tobak
rökring; cigarettrök; piprök
det stank rök i lägenheten
gå upp i rök 1brinna uppnär de till slut fick elden under kontroll hade ett par hektar skog gått upp i rök 2försvinna utan att lämna några spårhan har inte hörts av på flera månader – det verkar som om han gått upp i rök; chansen till total­seger gick snabbt upp i rök efter hennes tröga start på säsongen
ingen rök utan eld det ligger någon sanning i varje rykte
inte se röken av någon/något inte se en skymt av någon/någothan har inte sett röken av sin syster på flera år
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska röker; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1ryka
2 var­dagligt vanligen i sammansättn. en­staka om­gång tobaksrökning
JFR 2röka
rökpaus; rökrum; röksugen
ta sig en rök
belagt sedan 1734
3 dialektalt sädesskyl
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska röker; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'hög; hop'; jfr ur­sprung till rauk