SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nfordran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas genfordringar gen|­fordr·an(persons) fordran hos ngn som i sin tur har lik­värdig fordran hos den första personen vilket gör att skulderna kan kvittas mot var­andra ngt åld.ekon.en genfordran (mot/på ngn/ngt) (på BELOPP)sedan 1775till gen- och fordra