publicerad: 2021  
sanning sanningen sanningar
sann·ing·en
substantiv
sann`ing
● yttrande eller tanke som överens­stämmer med verkligheten ibland spec. beträffande livs­frågorna eller dylikt
osanning
sanningen (om någon/något/sats)
sanningen (om någon)
sanningen (om något)
sanningen (om sats)
eviga sanningar; en all­mänt veder­tagen sanning; söka sanningen; säga sanningen; tala sanning; hålla sig till sanningen; hans berättelse var med sanningen överens­stämmande; in­för dom­stolen får man svära att säga sanningen, hela sanningen och ingen­ting annat än sanningen
○ spec. i ut­tryck för blott­lagd (ofta obehaglig) verklighet
den nakna sanningen; den bistra sanningen var att deras proviant höll på att ta slut
○ spec. äv. i vissa ut­tryck som in­går som led i polemik eller dylikt
om sanningen ska fram är jag ganska trött på henne; sanningen att säga har han misskött sina upp­gifter
○ ibland med ton­vikt på (ofta obehaglig) upp­riktighet eller dylikt vanligen plur.
han skulle gå in och säga chefen några sanningar; nu ska jag säga dig ett sanningens ord
○ ibland ironiskt om något som på tvivel­aktiga grunder hålls för sant av de flesta
många gamla sanningar ställdes på huvudet i rapporten
(bara) halva sanningen (bara) en del av det man vetman ska inte stirra sig blind på siffrorna i rapporten – de berättar bara halva sanningen
dagsens sanning full­ständigt santhan menade att allt som stod i biografin var dagsens sanning
en sanning med modifikation något som bara med vissa för­behåll är santatt det råder lärarbrist är en sanning med modifikation
i sanning något hög­tidligtverkligenatt arvet försnillats på bara ett par år är i sanning bedrövligt
se sanningen i vit­ögat möta (den bistra) sanningen utan försköningarvi måste se sanningen i vit­ögat och ta klimat­förändringarna på allvar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska sannind, sanning; till sann; jfr ur­sprung till minsann
Den femte sanningen. Svensk titel på roman av Doris Lessing (1962)