SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 schakå schakån schakåer schakå·er substantiv schakå´ ● typ av cylindrisk, styv huvudbonad av filt ursprungligen anv. av militären i Österrike-Ungern under 1800-talet belagt sedan 1788; av ungerska csákó med samma betydelse; av omdiskuterat urspr. SO Alfabetisk lista schakta verb schaktmaskin subst. schaktmaskin (schakta) schaktmassa subst. schaktmassa (massa) schakå subst. schal subst. schalett subst. schalkrage subst. schalottenlök subst. schaman subst. Till alla ordböcker