publicerad: 2021  
1sinka sinkade sinkat
verb
sink`a
1 foga ihop genom att passa in hörn­tappar i mot­svarande urfräsningar
sinkning
någon sinkar (något)
○ äv. foga ihop (trasiga porslinspjäser) med klammer
belagt sedan 1787; av tyska zinken med samma betydelse, till Zink(e) 'tapp; tagg'
2 fördröja
någon/något sinkar någon/något
någon sinkar någon
någon sinkar något
något sinkar någon
något sinkar något
det dåliga väg­laget sinkade dem
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska senka; till 4sen 1
sinkasinkande
sinka sig
2sinka sinkan sinkor
sink·an
substantiv
sink`a
1 en­dera av flera tappar i en bräd­ända, av­sedd att passas in i mot­svarande urfräsning i en annan bräda
○ äv. metalltråd för hopfogning av porslins­bitar
belagt sedan 1734; av tyska Zinke med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1sinka 1
2 typ av blås­instrument med rakt eller svagt böjt ton­rör av trä eller elfen­ben och med grepp­hål före­kommande i flera storlekar (särsk. mellan 1400-talet och 1700-talet)
belagt sedan 1538; av tyska Zink(e) med samma betydelse; av samma urspr. som 2sinka 1