SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 sinkadus sinkadusen sinkaduser sinka·dus·en substantiv sinkadu´s 1 femma och tvåa vid tärningskast i brädspel belagt sedan 1807; till äldre lågtyska sinke 'femma' och dus 'tvåa' 2 slump det var en ren sinkadus att de träffades ○ spec. lyckträff belagt sedan 1851 3 något ålderdomligt örfil belagt sedan 1749 SO Alfabetisk lista sink subst. 1sinka verb 2sinka subst. sinka sig verb sinkabirum subst. sinkadus subst. sinkning (sinka) sinn subst. sinnad adj. sinne subst. sinnebild subst. Till alla ordböcker
