publicerad: 2021
1sinka
sinkade sinkat
verb
1
foga ihop genom att passa in hörntappar i motsvarande urfräsningar
sinkning
någon sinkar (något)
○
äv.
foga ihop (trasiga porslinspjäser) med klammer
belagt sedan 1787;
av tyska zinken med samma betydelse, till Zink(e) 'tapp; tagg'
sinkasinkande
2sinka
sinkan sinkor
sink·an
substantiv
1
endera av flera tappar i en brädända, avsedd att passas in i motsvarande urfräsning i en annan bräda
○
äv.
metalltråd för hopfogning av porslinsbitar
belagt sedan 1734;
av tyska Zinke med samma betydelse; jfr ursprung till
1sinka 1
2
typ av blåsinstrument med rakt eller svagt böjt tonrör av trä eller elfenben och med grepphål förekommande i flera storlekar (särsk. mellan 1400-talet och 1700-talet)
belagt sedan 1538;
av tyska Zink(e) med samma betydelse; av samma urspr. som
2sinka 1