publicerad: 2021  
skank skanken skankar
skank·en
substantiv
● del av bak­benet som sträcker sig från knä­leden till hasen på fyrfota­djur, särsk. häst el. nöt­kreatur
○ ibland äv. om ben på människa skämtsamt
dra åt dig skankarna!
belagt sedan ca 1635; sv. dial. skank 'lår; sken­ben'; nära besläktat med sv. dial. skakk, skank, fornsvenska skakker 'sned'; jfr skafföttes, skinka, skänkel