publicerad: 2021  
1skiva skivan skivor
skiv·an
substantiv
ski`va
1 tunt platt före­mål ofta rundat
JFR 1platta
en skiva (något) en skiva (av något)
spegelbordets dammiga skiva
spec. om liknande stycke upp­skuren mat
brödskiva; citronskiva; ostskiva
en skiva lax på smör­gåsen; hon skar ett par skivor av korven
klara skivan var­dagligtklara upp någothon klarar skivan i de mest brydsamma situationer ute på sjön
belagt sedan 1420–50 (S[anct] Patriks-Sagan); fornsvenska skiva, urspr. trol. 'ngt kluvet'; besläktat med sv. dial. skiva 'skära; dela i skivor'
2 tunn, rund platta där ljud ligger lagrat och kan åter­ges med hjälp av grammofon el. cd- el. dvd-spelare
skivinspelning; skivomslag; cd-skiva; grammofonskiva
bränna en skiva; spela in en skiva; släppa en skiva; sätta på en skiva; lyssna på en skiva
gruppen har släppt en ny skiva
belagt sedan 1899
3 var­dagligt (informell) fest
kräftskiva; studentskiva
(på/under) skivan
() skivan
(under) skivan
de var bjudna på stor skiva hos en arbets­kamrat
belagt sedan 1917; trol. ut­vecklat ur (bords)skiva
4 något ålderdomligt skivminne
belagt sedan trol. 1970-talet
2skiva skivade skivat
verb
ski`va
ofta perfekt particip skära (mat­vara) i skivor
någon skivar något
skiva potatis; skivade hård­kokta ägg
belagt sedan 1734
skivaskivande, skivning