publicerad: 2021  
skvaller skvallret
skvallr·et
substantiv
skvall´er
● löst prat som sprids från person till person särsk. om från­varande personers privata an­gelägenheter
JFR förtal, rykte 1, sladder
skvaller (om någon/något/sats)
skvaller (om någon)
skvaller (om något)
skvaller (om sats)
löst skvaller; illa­sinnat skvaller; springa med skvaller; när de hade setts till­sammans på bio började skvallret gå
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska sqvalder; till skvallra