publicerad: 2021
skyldig
skyldigt skyldiga
skyld·ig
adjektiv
1
som har skuld till något, vanligen ett brott el. ett fel
SE
skuld 1
skyldig (till något/att+verb/sats)
skyldig (till något)
skyldig (till sats)
skyldig (till att+verb)
busschauffören var ensam skyldig till olyckan; hon var övertygad om att hennes klient inte var skyldig; den åtalade erkände sig skyldig
○
ofta substantiverat
de skyldiga fick sitt straff
○
äv. försvagat
många barn känner sig skyldiga till föräldrarnas skilsmässa
göra sig skyldig till något
begå någothan gjorde sig skyldig till skattebrott
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska skyldogher, till skylder i bet. 'skyldig'
2
som står i ekonomisk skuld till någon
skyldig (någon) något (för något)
hon är skyldig honom 2 000 kronor
○
äv. försvagat vid förfrågan om kostnad vid inköp och dylikt
hur mycket blir jag skyldig för det här?
○
äv. bildligt
jag är skyldig dig ett stort tack
bli någon svaret skyldig
se
svar
belagt sedan 1343
öppet brev utfärdat av lagmannen i Uppland Israel Birgersson om godsupplåtelse (Svenskt Diplomatarium)
3
förpliktad på juridiska el. moraliska grunder
skyldig att+verb
föräldrar är inte skyldiga att ersätta de skador som deras barn vållar
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen