publicerad: 2021  
skyldig skyldigt skyldiga
skyld·ig
adjektiv
skyl`dig
1 som har skuld till något, vanligen ett brott el. ett fel
SE skuld 1
skyldig (till något/att+verb/sats)
skyldig (till något)
skyldig (till sats)
skyldig (till att+verb)
buss­chauffören var ensam skyldig till olyckan; hon var över­tygad om att hennes klient inte var skyldig; den åtalade erkände sig skyldig
○ ofta substantiverat
de skyldiga fick sitt straff
○ äv. försvagat
många barn känner sig skyldiga till föräldrarnas skils­mässa
göra sig skyldig till något begå någothan gjorde sig skyldig till skattebrott
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skyldogher, till skylder i bet. 'skyldig'
2 som står i ekonomisk skuld till någon
skyldig (någon) något (för något)
hon är skyldig honom 2 000 kronor
○ äv. försvagat vid förfrågan om kostnad vid in­köp och dylikt
hur mycket blir jag skyldig för det här?
○ äv. bildligt
jag är skyldig dig ett stort tack
bli någon svaret skyldig se svar
belagt sedan 1343 öppet brev utfärdat av lagmannen i Uppland Israel Birgersson om godsupplåtelse (Svenskt Diplomatarium)
3 förpliktad på juridiska el. moraliska grunder
skyldig att+verb
föräldrar är inte skyldiga att er­sätta de skador som deras barn vållar
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen