SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 skäll skället skäll·et substantiv ● högt kort läte (som) från hund el. vissa andra djur JFR skall 1 skäll (på någon) hundarnas skäll hördes natten igenom ○ ofta bildligt vardagligt ovett SYN. utskällning JFR bannor, gräl råskäll barnen fick skäll för att de inte hade städat belagt sedan 1749; till 2skälla SO Alfabetisk lista skäl subst. Skälderviken (vik) skälig adj. skäligen adv. skälkäpp (skäl) skäll subst. 1skälla subst. 2skälla verb skälla ut verb skällebrev (skälla) skällko subst. Till alla ordböcker
