publicerad: 2021  
1slarva slarvade slarvat
verb
slar`va
● göra sig skyldig till slarv
JFR hafsa
någon slarvar (med något/att+verb)
någon slarvar (med något)
någon slarvar (med att+verb)
någon slarvar (bort något)
hon slarvade med räkenskaperna; flera av spelarna hade slarvat med vinter­träningen
○ ofta med ton­vikt på resultatet vanligen med partikelnbort
slarva bort sina glas­ögon
○ ibland med bi­betydelse av rumlande
de var ute och slarvade till klockan tre på natten
belagt sedan 1688; sv. dial. slarva; ev. av ljud­härmande urspr.
slarvaslarvande, slarv
2slarva slarvan slarvor
slarv·an
substantiv
slar`va
● slarvig flicka eller kvinna
belagt sedan 1790; sv. dial. slarva; till 1slarva!!