publicerad: 2021  
1släpa släpan släpor
släp·an
substantiv
slä`pa
ett enkelt transport­redskap som består av två hop­bundna slanor som vanligen dras av en häst
JFR drög
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska slepa; besläktat med 2släpa!!
2släpa släpade släpat
verb
slä`pa
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.fram mödosamt dra efter sig längs under­laget
någon släpar (fram) något någon släpar på något
släpa fram byrån; han släpade säcken efter sig
äv. ha på släp
släpa en pråm
äv. mödosamt förflytta eller bära
han släpade på en tung res­väska
något som katten släpat in se katt
släpa benen efter sig se ben
släpa på orden se ord
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Arboga stads tänkebok); fornsvenska släpa; av lågtyska slepen med samma betydelse; besläktat med slipa
2 hänga slappt ner och beröra under­laget
något släpar (i/mot något)
något släpar (i något)
något släpar (mot något)
gardinen släpade i golvet
belagt sedan 1704
3 arbeta hårt
någon släpar (med något)
hon slet och släpade men lyckades inte få ekonomin att gå ihop
belagt sedan 1487–91 Jöns Buddes bok
släpasläpande, släpning