publicerad: 2021
1släpa
släpan släpor
släp·an
substantiv
2släpa
släpade släpat
verb
1
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.fram
mödosamt dra efter sig längs underlaget
SE
släp 2
någon släpar (fram) något
någon släpar på något
släpa fram byrån; han släpade säcken efter sig
○
äv.
ha på släp
släpa en pråm
○
äv.
mödosamt förflytta eller bära
han släpade på en tung resväska
något som katten släpat in
se
katt
släpa benen efter sig
se
ben
släpa på orden
se
ord
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Arboga stads tänkebok);
fornsvenska släpa; av lågtyska slepen med samma betydelse; besläktat med
slipa
2
hänga slappt ner och beröra underlaget
JFR
släp 1
något släpar (i/mot något)
något släpar (i något)
något släpar (mot något)
gardinen släpade i golvet
belagt sedan 1704
släpasläpande, släpning