publicerad: 2021  
smickra smickrade smickrat
verb
smick`ra
● göra (någon) till före­mål för smicker
smickrare
någon smickrar (någon)
Vad vacker du är! – Det säger du bara för att smickra
○ äv. göra glad och stolt
JFR smickrad, smickrande 1
något smickrar någon
det smickrar mig att så många har kommit för att höra mig
○ någon gång äv. med konstruktions­växling
något smickrar något
erbjudandet smickrade hans få­fänga
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska smikra; nord. ord, besläktat med no. smika 'stryka' och med smeka
smickrasmickrande, smicker
smickra sig