publicerad: 2021  
smicker smickret
smickr·et
substantiv
smick´er
● över­drivet och in­ställsamt beröm
smicker (av någon/något)
smicker (av någon)
smicker (av något)
grovt smicker; falla för smicker; han är svag för smicker
belagt sedan 1487–91 (Jöns Buddes bok); fornsvenska smiker; till smickra