publicerad: 2021  
smycka smyckade smyckat
verb
smyck`a
ibland med partikelnut, utan större betydelse­skillnad förse med ut­smyckning eller smycken
någon smyckar (ut) någon/något (med något)
någon smyckar (ut) någon (med något)
någon smyckar (ut) något (med något)
koret hade smyckats med vita blommor; hon hade smyckat sig med ett hals­band av snäck­skal
äv. bildligt
han smyckade ut sitt an­förande med latinska citat
belagt sedan 1563; av lågtyska smücken med samma betydelse, till smuk 'vacker'
smyckasmyckande, smyckning