publicerad: 2021  
sno snodde snott, presens snor
verb
1 an­bringa (lång­smalt eller snör­liknande före­mål) i flera lösa varv runt annat före­mål
JFR 2linda, 1snurra 2, tvinna, 1vira
någon snor något (någonstans)
sno en hals­duk runt halsen
○ äv. tvinna (något) till
någon snor något (till något)
sno rep; sno håret till en knut
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska sno(a); nord. ord med urspr. bet. 'vrida; slingra'
2 ibland med partikel, t.ex.runt röra (sig) snabbt
JFR flänga 1, jäkta
någon snor (runt) (någonstans)
hon snodde runt för att få allt klart innan gästerna kom
belagt sedan 1712
3 var­dagligt stjäla
JFR knycka 2, roffa
någon snor något
sno en bil; hon snodde pengar från sina föräldrar
○ ibland skämtsamt, sär­skilt i sport­jargong
han snodde guld­medaljen mitt fram­för näsan på stor­favoriten NN
belagt sedan ca 1755
snosnoende
sno ihop, sno på, sno sig