publicerad: 2021  
1snärja snärjde snärjt, presens snärjer
verb
snär`ja
1 fånga i snara
JFR 2snara
snärjning
någon snärjer djur
snärja gäddor
äv. bildligt lura, få makt över genom vissa handlingar
någon snärjer någon
de försökte snärja henne med försåtliga frågor; hon blev snärjd av sin egen retorik
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska snäria; nära besläktat med snar, 1snara, snår
2 vrida sig kring och om­sluta om rep­liknande före­mål
snärjning
någon snärjer någon/något
någon snärjer någon
någon snärjer något
kopplet snärjde hunden kring benen
belagt sedan ca 1685
3 var­dagligt jäkta
någon snärjer (någonstans)
snärja mellan hem, jobb och för­skola
belagt sedan 1893
snärjasnärjande
2snärja snärjan
snärj·an
substantiv
snär`ja
typ av slinger­växt som saknar blad och klorofyll och som bl.a. parasiterar på brännässla, humle el. ljung(växt)
snärjesläktet; ljungsnärja; nässelsnärja
snärjorna släpper kontakten med jorden när de sänt in sugorgan i värdväxtens lednings­vävnad
belagt sedan 1751