publicerad: 2021  
1spira spiran spiror
spir·an
substantiv
spi`ra
1 smal rund stav fram­ställd av avkvistad trädstam
träspira
spiror till gärds­gården
○ spec. mindre bom på segel­båt
mastspira
○ spec. äv. om högt, spetsigt tak på torn
takspira; tornspira
kyrk­tornets spira
○ spec. äv. om kort stav till­hörande monark, som symbol för makt; äv. bildligt
konungens spira var smyckad med rubiner; Karl den store lade stora landområden under sin spira
○ äv. bildligt var­dagligt (kvinno)ben
ett par snygga spiror
belagt sedan 1454; fornsvenska spira 'skott; stjälk; spira'; gemensamt germanskt ord, besläktat med spett, 1spik!!
2 typ av lejongaps­växt med par­flikiga blad och två­läppiga blommor i topp­ställd samling
gullspira; kärrspira; lappspira
kung Karls spira
belagt sedan 1894
2spira spirade spirat
verb
spi`ra
1 vanligen presens particip börja växa upp (som ung, späd växt­del) ur jorden (el. som skott eller dylikt)
spirande något
spirande växtlighet; späda löv och spirande grönska; lila­skimrande knoppar spirade trots kylan
○ äv. börja fyllas av växtlighet
spirande rabatter; örta­gården började spira och blomma
○ äv. bildligt, spec. om känsla
spirande kärlek; ett spirande hopp
○ spec. äv. om annan begynnande hopp­full ut­veckling
den spirande miljö­rörelsen på 1960-talet
belagt sedan 1741; till 1spira!!
2 sjö­fart vanligen med partikelnut hålla (ut) med spira
någon spirar ut något
spira ut genuan i den lätta vinden
belagt sedan 1974
spiraspirande, spirning