publicerad: 2021  
spräcka spräckte spräckt, presens spräcker
verb
spräck`a
● få att spricka
spräcka något
spräcka en fönster­ruta; hon råkade spräcka hand­fatet
○ äv. bildligt i ut­tryck för sönder­fall, över­skridande av gräns m.m.
spräcka budget­ramen; en fråga som riskerade att spräcka regeringen; de lyckades spräcka konkurrenternas planer
○ i sport­jargong spec. i ett ut­tryck för att göra första målet, ta första poängen och dylikt
efter tre matcher lyckades laget äntligen spräcka nollan
belagt sedan 1734; sv. dial. spräcka; bildn. till 2spricka!!
spräckaspräckande, spräckning