publicerad: 2021  
spränga sprängde sprängt, presens spränger
verb
spräng`a
1 ibland med partikelnbort få (något) att splittras med stor kraft i många bitar särsk. med hjälp av exploderande ämne
JFR explodera
sprängattentat
någon spränger (något) någon spränger (bort något)
spränga en bro; spränga ett kassa­skåp; spränga med dynamit; sprängas i små­bitar; terroristerna hotade att spränga ambassaden i luften; berget sprängdes bort bit för bit
○ äv. få (laddning) att detonera
någon spränger (något)
spränga granater; landet sprängde sex kärn­laddningar
○ äv. med ton­vikt på resultatet åstad­komma med hjälp av sprängning
någon spränger (något)
spränga en tunnel för järn­vägen
○ äv. bildligt, spec. i fråga om annan (häftig) upp­lösning av samman­hållen enhet, över­skridande av gräns m.m.
någon spränger (sönder) (något)
spränga sönder familjebanden; spränga budget­ramarna; polisen sprängde smugglarligan
○ spec. äv. i över­drivna ut­tryck
hans bröst var nära att sprängas av lycka när hon sa ja
spränga banken se bank
spränga mål­snöret se målsnöre
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska sprängia; gemensamt germanskt ord; bildn. till 2springa 3
2 göra ont som av tryck in­ifrån; äv. i opersonlig konstruktion
sprängvärk
något spränger det spränger (i något)
brösten sprängde; sprängande huvud­värk; det sprängde i huvudet
belagt sedan 1597
3 rida snabbt
någon spränger (fram någonstans)
hon sprängde fram genom parken på sin favorit­häst
belagt sedan 1810
4 nästan en­bart perfekt particip salta (fågel) genom ingnidning med och förvaring i salt­lake
djur är sprängt
sprängd anka; sprängd gås
belagt sedan 1697; efter lågtyska sprenget vlesch 'lätt saltat kött', till sprengen 'beströ, bestänka'
sprängasprängande, sprängning