publicerad: 2021
stam
stammen stammar
stamm·en
substantiv
stam´ 
1
central del av en växt som bär (grenar och) blad vanligen ovan jord och upprätt; särsk. om denna del på träd
björkstam
tallarnas raka stammar; palmernas smäckra stammar; trädets rot, stam och krona; lianernas slingrande stammar
○
äv. om central del av annan företeelse med förgreningar
hjärnstam; nervstam
belagt sedan 1611;
fornsvenska stam; av lågtyska stam(me) 'trädstam; folkstam'
2
mest vid beskrivning av äldre el. utomeuropeiska förhållanden
(väl sammanhållen) folkgrupp som dock inte utgör en stat
JFR
klan
folkstam; nomadstam
stammens hövding; de germanska stammarna; i Gamla testamentet berättas om Israels tolv stammar
av (den) gamla stammen
som håller på gamla seder och brukhan var en läkare av den gamla stammen med bred social framtoning och stor klinisk erfarenhet
belagt sedan 1523
3
vanligen i sammansättn.
uppsättning djur som lever inom visst område t.ex. ett land
rovdjursstam; vargstam; viltstam; älgstam
○
äv. om en stor grupp av besläktade djur (mellan rike och klass) i zoologiska klassificeringssystem
hunden hör till stammen ryggsträngsdjur
belagt sedan 1871
4
del av ord som blir kvar när böjningsändelser avlägsnats och i de flesta fall är gemensam för alla ordets böjningsformer
JFR
rot 4
stammen i "köper" är "köp"
belagt sedan 1801
Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam. Psalmboken 113:1 (efter en tysk katolsk julsång från 1500-talet)
av Davids rot och stam. Psalmboken 113:1 (efter en tysk katolsk julsång från 1500-talet)
