SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1grand substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en grand·etliten partikel mindre brukl.utstr.JFRcohyponymsmolkcohyponym1smula 1 inte ett skapande(s) grandinte ett dugghan gjorde inte ett skapandes grand medan de an­dra slet som djur se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget ha skarp blick för an­dras små fel men inte för sina egna storaurspr. bibl.sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. grand ’smula; grus­korn’
2grand substantiv ~en ~er [gran`d- el. gran´d-] grand·en(titel för) manlig med­lem av den spanska hög­adeln samh.yrk.en grand (av ngt)sedan 1729av spa. grande med samma betydelse, till grande ’stor’; jfr grandezza
3grand se2grann