publicerad: 2021  
sto stoet ston
sto·et
substantiv
● hona av häst­djur särsk. häst men äv. åsna och zebra
JFR märr, hingst
avelssto; fölsto; kamelsto; åsnesto
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (testamente upprättat av hövitsmannen i Finland Matias Kettilmundsson (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska stoþ 'flock av ston med hingst(ar)'; gemensamt germanskt ord, besläktat med 2stå 1; jfr ur­sprung till stuteri