publicerad: 2021  
stomme stommen stommar
stomm·en
substantiv
stomm`e
● (inre) bärande ställning
JFR 1ram 1
betongstomme; stålstomme
en stomme (av/i/till något)
en stomme (av något)
en stomme (i något)
en stomme (till något)
ler­klinade hus med en stomme av trä
○ äv. bildligt om annan bärande grund­struktur
de bägge mitt­fältarna bildar stommen i laget; han hade haft stommen till boken klar i flera år
belagt sedan 1462 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska stomme; av samma urspr. som 2stå!!