publicerad: 2021  
1strimma strimman strimmor
strimm·an
substantiv
strimm`a
smalt band särsk. av ljus
JFR rand 1
ljusstrimma; solstrimma
en strimma (av något) en strimma (något)
genom molnen syntes bara en strimma av himlen
äv. om smal före­teelse med stark färg eller dylikt
färgstrimma
en strimma blod rann från hennes näs­borre
äv. bildligt om skymt eller dylikt av något aning, liten mängd
än fanns en strimma av hopp kvar
belagt sedan 1519 (Peder Månssons skrifter (Nordling)); fornsvenska strima; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1stril!!
2strimma strimmade strimmat
verb
strimm`a
vanligen perfekt particip bilda strimmor på
något är strimmat
himlen var strimmad av orange­röda flammor; hans an­sikte var strimmat av sot och svett
belagt sedan 1682
strimmastrimmande, strimning