publicerad: 2021
1strimma
strimman strimmor
strimm·an
substantiv
strimm`a 
●
smalt band särsk. av ljus
JFR
rand 1
ljusstrimma; solstrimma
en strimma (av något)
en strimma (något)
genom molnen syntes bara en strimma av himlen
○
äv. om smal företeelse med stark färg eller dylikt
färgstrimma
en strimma blod rann från hennes näsborre
○
äv. bildligt om skymt eller dylikt av något
aning, liten mängd
än fanns en strimma av hopp kvar
belagt sedan 1519 (Peder Månssons skrifter (Nordling));
fornsvenska strima; gemensamt germanskt ord, besläktat med
1stril!!
2strimma
strimmade strimmat
verb
strimm`a
●
vanligen perfekt particip
bilda strimmor på
något är strimmat
himlen var strimmad av orangeröda flammor; hans ansikte var strimmat av sot och svett
belagt sedan 1682
strimmastrimmande, strimning
