publicerad: 2021  
strypa ströp äv. strypte, supinum och perfekt particip endast strypt, presens stryper
verb
stry`pa
● kväva genom ut­vändigt tryck på halsen så att luft­strupen snörs av
strypgrepp; stryptag
någon stryper någon/något
någon stryper någon
någon stryper något
mördaren hade strypt sitt offer med en slips
○ äv. stänga av flöde av gas el. vätska eller dylikt
strypventil
strypa gasen; strypa syretillförseln; strypa olje­tillförseln till värme­pannan
○ äv. bildligt
strypa den fria debatten; strypa verksamheten genom att dra in an­slagen; målet med de tuffare lagarna var att strypa till­gången på vapen
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska strypa; bildn. till strupe
strypastrypande, strypning