publicerad: 2021  
koppel kopplet, plural koppel, bestämd plural kopplen
koppl·et
substantiv
[kåp´-]
1 speciell (kortare) an­ordning som över­för dragande krafter mellan två enheter ofta på ett sätt som med­ger viss krökning
JFR förbindelse 1
○ spec. om förbindelselänk mellan järnvägsvagnar
skruvkoppel
○ spec. äv. om rem eller dylikt för att binda och leda hundar el. katter
hundkoppel; kedjekoppel; rullkoppel; strypkoppel
hunden drog i kopplet
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska kopel; av lågtyska koppel med samma betydelse; av lat. co´pula 'band'; jfr ur­sprung till kopula
2 samman­hållen grupp av jakt­hundar som jagar till­sammans el. ut­för annat arbete, t.ex. släd­dragning
ett koppel (några)
ett koppel (av/med några)
ett koppel (av några)
ett koppel (med några)
räven jagades av ett koppel hundar
○ ibland äv. om grupp av personer skämtsamt
han fick ett koppel poliser efter sig
belagt sedan 1705
3 liv­rem med axel­rem för militärer och poliser
belagt sedan 1707