publicerad: 2021  
stå emot stod stått, presens står
verb
stå emo´t
● äv. fast sammansättn., se motstå inte ge vika för på­verkande kraft
motståndare
någon/något står emot någon/något/att+verb
någon står emot någon
någon står emot något
någon står emot att+verb
något står emot någon
något står emot något
något står emot att+verb
stå emot fiendens an­fall; han kunde inte stå emot frestelsen att ta en kaka till
○ spec. und­gå att förstöras av
kan skriften stå emot erosionen och vätan?; bron stod emot isens tryck
belagt sedan 1541
stå emotmotstånd