publicerad: 2021
stå på
stod stått, presens står
verb
1
hända vanligen i frågande uttryck (och med antydan om något uppseendeväckande)
JFR
2stå 2
något står på
vad i hela fridens namn står på?; först förstod de inte vad som stod på, men efter ett tag klarnade det hela
belagt sedan 1807
2
i vissa uttryck
dröja
det står (inte) tid på
de blev blixtförälskade, och det stod inte länge på förrän de var gifta; det lär inte stå på innan han får ett proffskontrakt
belagt sedan 1648
3
köra fort
någon/något står på
någon står på
något står på
båda förarna stod på genom kurvan
○
äv. bildligt
vardagligt
arbeta hårt
hela laget stod på och skaffade sig ett övertag mot slutet av matchen
belagt sedan 1964