publicerad: 2021  
stämpel stämpeln stämplar
stämpl·ar
substantiv
stäm`pel
● ett hand­redskap med upp­höjt eller fördjupat mönster, som an­vänds för märkning av dokument vanligen genom av­tryck med bläck eller dylikt
JFR 1stamp 1, stämpla 1
○ vanligen om mot­svarande av­tryck, med viss inne­börd, ofta som bevis på full­gjord skyldighet
JFR stämpla in, stämpla ut
stämpelavgift; stämpelklocka; stämpelkort
man får en stämpel i passet när man passerar gränsen; det krävdes en stämpel för att visumet skulle vara giltigt
○ äv. bildligt, spec. om före­teelse som är stadig­varande an­knuten till viss person, vanligen med negativ inne­börd
JFR stämpla 1
rasiststämpel
han hade fått en stämpel på sig som alkoholist
○ äv. all­männare
hans an­sikte bar sorgens stämpel
belagt sedan 1506 (inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska stämpil; av lågtyska stempel med samma betydelse; bildn. till stampa