publicerad: 2021  
störta sig störtade störtat
stört·ar sig
verb
stört`a sig
● förflytta sig snabbt och häftigt
störta sig (någonstans)
störta sig (på/över någon)
störta sig (på någon)
störta sig (över någon)
alla störtade sig ut för att få se en skymt av kungen
○ ofta med inne­börd av över­fall
det sårade djuret störtade sig över honom
belagt sedan 1561