publicerad: 2021
susa
susade susat
verb
su`sa 
●
ge ifrån sig sus om vind el. annan ljudkälla; äv. i opersonlig konstruktion
en susande tallskog; vinden susade; det susade i trädkronorna
○
äv. om fysiskt obehag i form av sådant (upplevt) hörselintryck
det susade i öronen
○
äv.
vanligen med partikel, t.ex.förbi, iväg
förflytta sig med hög hastighet så att (ljudet av) ett starkt vinddrag uppstår
tåget susade förbi; hon susade iväg på sin racercykel
belagt sedan 1528;
av ljudhärmande urspr.
susasusande, susning, sus
Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå? Gustaf Fröding, Säv, säv, susa (i Nya dikter, 1894)
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå? Gustaf Fröding, Säv, säv, susa (i Nya dikter, 1894)
