publicerad: 2021  
svindel svindeln
substantiv
svin`del
1 yrsel som upp­kommer vid vistelse på höga höjder
SE svindla 1
svindelkänsla
hon fick svindel uppe i tornet
○ äv. om liknande känsla som upp­stått av annan orsak
han kände svindel vid tanken på hur mycket pengar han hade an­svar för
belagt sedan 1668; av tyska Schwindel 'yrsel; svindleri'; ev. besläktat med svinna
2 (ekonomiskt) bedrägeri i större skala
SE svindla 2 JFR humbug, svindleri
börssvindel
belagt sedan 1879
[V]i äro de minst väntade och de djupast röda,
tiger­fläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
Edith Södergran, ur dikten Violetta skymningar (1916); romanen Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs (1996) an­spelar på denna dikt