publicerad: 2021  
svindla svindlade svindlat
verb
svin`dla
1 vanligen i opersonliga konstruktioner upp­levas som yrsel
svindlande
det svindlar (för/i något)
det svindlar (för något)
det svindlar (i något)
det svindlade i huvudet; hon var så trött att det svindlade för ögonen
○ äv. med konstruktions­växling (ibland försvagat)
något svindlar
en lön som får tanken att svindla
belagt sedan 1783
2 bedriva affärer som av­ser att bedra någon
SE svindleri
svindlare
någon svindlar någon (på något)
han svindlade den gamla damen på flera miljoner
belagt sedan 1886
svindlasvindlande, svindel
svindla till sig