publicerad: 2021
synd
synden synder
synd·en
substantiv
1
handling som innebär ett brott mot den gudomliga viljan enl. någon religiös, särsk. kristen, föreställning
SE
synda
en svår synd; få syndernas förlåtelse
○
äv. försvagat
numera ofta ironiskt el. skämtsamt
handling som anses vara orätt spec. om vissa sexuella handlingar
ett syndens näste; Reeperbahn, syndens gata; de levde i synd i tio år innan de gifte sig
○
äv. i rent förstärkande uttryck
de hatar varandra som synden
envis som synden
se
envis
ha fått någon/något för sina synder(s skull)
ursprungligen biblisktha någon/något som är mycket besvärlig(t)de värkande visdomständerna har han nog fått för sina synders skull
synden straffar sig själv
dåliga handlingar är till skada för en själv
belagt sedan 1000-talet (runsten, Skånela, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform sutiR (plur.), fornsvenska synd; gemensamt germanskt ord, urspr. 'skuld'; besläktat med
sann
2
endast obestämd form sing.; i mer el. mindre adjektivisk användning
beklagligt (förhållande)
synd (om någon)
det var synd att du inte kunde komma; det är synd (och skam) att de gamla arbetarbostäderna får förfalla
○
äv. i uttryck för att någon är värd medlidande
det var synd om dem som inte lyckades få biljetter; de tyckte synd om henne
synd på så rara ärtor
tråkigt att något så värdefullt måste gå förloratdet är synd på så rara ärtor att en bra film göms undan så sent i tv-tablån
belagt sedan ca 1655
Det är synd om människorna.
Återkommande reflektion av Indras dotter i August Strindbergs skådespel Ett drömspel (1902)
