publicerad: 2021  
centrum centret el. centrumet, plural centra el. centrum
centr·um·et
substantiv
cen´trum
1 del­område kring (visst om­rådes) medel­punkt eller mitt­punkt med ung. lika av­stånd till alla punkter på om­rådets begränsnings­linje
(i) centrum (av något)
huvud­staden ligger nära landets geografiska centrum; kapellet låg i kyrko­gårdens centrum
○ äv. med betoning så­väl av betydelse som (vanligen) av läge i mitten
JFR centrum 2
i sam­hällets centrum fanns en vård­central; det är dyrt att bo i centrum
○ spec. i militära samman­hang och i sam­band med vissa spel
ett an­grepp på flankerna ska bemötas med en mot­stöt i centrum – både på slag­fältet och på schack­brädet
belagt sedan 1584; av lat. cen´trum 'medel­punkt'; av grek. ken´tron 'spets; medel­punkt', till kentei´n '(att) sticka'; jfr ur­sprung till 2central!!, egocentrisk, excentrisk, koncentrera, shoppingcenter
2 om­råde dit väsentliga delar av samman­satt verksamhet förlagts ibland samman­fallande med geografisk mitt­punkt
JFR 2center
nervcentrum; syncentrum
(i) centrum (av/för något)
(i) centrum (av något)
(i) centrum (för något)
centrum för protest­rörelsen var en liten ort i Småland; en journalist med förmåga att befinna sig i händelsernas centrum
○ äv. om­råde med stark koncentration av skilda verksamheter av samma el. skilda slag
affärscentrum; konstnärscentrum; kulturcentrum; köpcentrum; turistcentrum
○ spec. om vissa vetenskapliga institutioner eller dylikt
centrumbildning
Centrum för tvär­vetenskap
○ äv. bildligt ställning som före­teelse värd att upp­märksammas i första hand
i centrum för intresset står lagets tre nya spelare; sätt människan i centrum!
belagt sedan 1648